Det började med att Cecilia tyckte att Triss och Raavi kunde bli en bra kombination. Efter att jag hade funderat på det ett tag insåg jag att hon hade rätt och efter några försök så föddes Isac och hans bror Valpen. När Isac var ca 5-6 veckor blev han plötsligt halt från ingenstans och det visade sig vara en splitterfraktur i armbågen. Han fick såklart bli kvar här hemma tills han var hel och frisk igen och jag ville se så att han skulle hålla för hoppning. Under tiden grävde han sig in i mitt hjärta och jag kan helt enkelt inte släppa denna lilla glädjespridare.
Om Isac
Isac är så himla glad och fullkomligt obekymrad. Efter att ha haft många och mentalt väldigt jobbiga problem med Gry när hon var ung så har Isac blivit totala motsatsen och jag har flera gånger frågat mig "ska det vara såhär enkelt? Ska han inte flippa ur?". Han är helt enkelt bara så glad och självsäker så han bryr sig inte ett skvatt om något. Utöver det så är han supersocial och trevlig och det finns nog inte i hans världsbild att vara arg. Han tror gott om alla andra kaniner också så jag får ofta stoppa honom från att hälsa på andra eftersom inte alla uppskattar sällskap av en liten pojk.
Isac som hoppkanin
Isac har väldigt lätt för sig och förstod snabbt hur hindren ska övervinnas, men vägen mellan hindren tycker han är väldigt intressant så allt ska undersökas. Han har lätt för att tappa fokus och är nu inne i en snuskperiod, men hindren flyger han över precis lika enkelt som alltid. Vi får dock jobba på hur man ska uppföra sig mellan hindren för när det blir högre blir det svårt att pyssla med en massa annat.